 |
| En vecka gammal och redan så snygg? Inte direkt vad vi är vana vid. Det tog närmare ett halvår att få till mig. |
Det var den första frågan jag fick när jag sa Hej första gången i Swedish People-chatten.
Jag har svårt att glömma hur kränkt jag kände mig när jag fick klart för mig vad en "alt" var för något. Det står inget om det i nybörjarinfon.
-Att någon skulle förutsätta att jag var en bedragare.
Jag som är uppfostrad till att hellre dö än att ljuga.
-Jag blev så arg så jag struntade i svenskarna ett bra tag och emigrerade till Norge istället. När alt-hysterien spred sig till Norge också fick det bli England och USA istället. Ovettiga mänscher kan jag klara mig bättre utan.
 |
| Standard newbieutseende. Inget jag går i spinn på. |
Det var först till Yadkin-festivalen flera månader senare som jag besökte ett Skandinaviskt ställe igen. Där och då fick jag äntligen chansen att prata med folk. Berätta vem jag är. Därefter har kontakterna med nordborna gått bättre och bättre. Har fått flera riktigt trevliga vänner.
Dessvärre tror jag att jag själv har råkat falla i alt-misstänksamhetsfällan.
Senaste tiden har det börjat dyka upp många väldigt snygga killar på USA-simarna . En eller två veckor gamla. Med tanke på att det tog närmre ett halvår innan jag var nöjd med mig så är det uppseendeväckande. Vi vet ju alla hur en newbie brukar se ut och vi minns hur vi såg ut i Ruth-outfiten. Kanske det finns en Ruthgers Bok likaväl som en Ruths bok då är det ju inte så konstigt.
Har i alla fall kommit fram till två saker;
För det första jag bryr mig inte - ingen i Second Life är sig själv till 100%. Så länge "du" inte gör mig illa så har jag ju ingen anledning att ens fundera på om han eller hon är en alt.
För det andra - jag accepterar inte vänförfrågningar från någon som inte har fyllt i sin profil.
-Vem eller vad du är i verkliga livet spelar ju ingen roll alls. Det är ju som avatarer vi lär känna varandra.
Då får man ju göra som i verkliga livet - vettiga mänscher kan en lida resten går man bara förbi.