-Här är gött att bo! Men vem kan bo kvar?

Att se på när rågen gror är en underbar meditation

Det är gött att vara hemma på gården hos föräldrarna. 
Även om det är mycket att göra på ett modernt jordbruk så räcker dagen precis till för arbetet som ska göras.
Det råder ett härligt lugn. Luften är frisk och ren. Det märks på håret. I Mölndal behöver jag tvätta håret varje dag för att det ska se fräsch ut. Här i Hjo-trakten räcker det med var tredje dag.
Själv hade jag en underbar uppväxt. Inte bara hemma utan det fanns kompisar i lagom ålder på de andra gårdarna.
Min närmsta kompis bodde bara 10 minuters promenad (med barnaben men mina vuxenben tar det bara 5 minuter ) för att komma dit.
Tyvärr finns det ingen framtid här för unga. Jordbruket kräver mycket färre anställda tack vare moderna maskiner som uträttar mycket på en gång. Det senaste är att hänga halmpressen efter tröskan och slippa en tur med traktorn.
Några av mina klasskamrater bor kvar. Framtiden för dem är att stå i affär och bli med barn. Arbetsmarknaden för kemister är nog noll.
Däremot finns det sådana jobb i Göteborgsområdet. Ja det är väl där det finns jobb över huvud taget. Vilket syns på befolkningsstatistiken. I gamla Skaraborgs län bor det 260.000 invånare medan i resten av Västra Götaland, den västra delen, bor det 1.400.000 på ungefär samma yta.
Utvecklingen går väl emot att vi får fyra stora riktigt tättbefolkade centra i Sverige. Göteborg, Malmö, Stockholm och Umeå. Resten av landet kommer att bebos av precis så många som behövs för att sköta det som ska skötas där.