 |
| Men snälla Emha jag har hämtat pinnen 25 ggr nu, kan vi inte göra tvärtom nu. Jag kastar pinnen och du hämtar den? |
Så även på vår gård. Farsan har den obligatoriska älghunden.
Inte så mycket för att leta upp obeskjutet vilt utan som eftersökshund har han en "fläskstövare" (han blir galen när jag kallar hans Flatcoated retriver det). En nioårig tik som heter "Miss". Kan tyckas lite tvetydigt för en jakthund men hon används mest till eftersök som sagt var.
Tyvärr är de mesta viltet som hon får söka inte "vårt vilt". Här brukar vi se till att träffa rätt. Det finns en s.k. representationsjaktmark intill våra ägor där ett storbolag bjuder in gäster för att smöra för dem. Några större kunskaper i skytte verkar inte krävas. Fy fan!
-Det heter viltvård inte masslakt! Man tar bort djur som man tror ska klara sig sämre i framtiden och låter de som har bättre förutsättningar få större del av den begränsade maten i skogen. Inte skjuter så mycket man orkar på den med största hornen eller så. Allt som oftast skadskjuter någon darrhänt en älg eller hjort som går in på vår mark och går i skadelega där så vi får "städa upp" efter dem.
De händer också att vi får söka efter trafikskadat vilt, senast en älgkalv som fått båda bakbenen avkörda av en timmerbil. Tack och lov gick det fort att hitta djuret och få slut på lidandet.
-Övade apportering med Miss efter lunchen. Det gick bra, de gamla kunskaperna satt hos henne men till slut tyckte hon lillmatte var för jobbig suckade tungt och gick sakta och hämtade apporten. Kanonkulan som flög iväg på kommandot i början var helt bortblåst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar