 |
| Nej tack inga fula vita ränder i urringningen för min del. |
Speciellt farmor som kommer från en högvälboren familj är noga med att man håller stilen. Som barn tyckte jag nog hon kunde vara lite jobbig när hon stökade med hur man skulle gå, stå och sitta men som mera vuxen har jag insett vilken resurs det är. I vilket sammanhang jag hamnar så behöver jag aldrig ens fundera på hur man ska bete sig.
I somras lånade vi en stuga på Tylösand. Perfekt läge bara gå tvärs över vägen så var man på stranden. Det var bara det att det låg en hel rad med stugor längs vägen.
Vår stuga var omgiven av en flera meter hög häck och var helt insynsskyddad utom vid garageuppfarten och ingången till huset. Så fort vädret tillät så lämnade jag bikinibhn i garderoben. Jag har sen jag var liten vägrat ha bh på stranden om inte mina storebröder tog på sig en var. De gjorde de inte.
Första veckan hyrde en fanatiskt religiös familj huset bredvid. De höll morgonbön i trädgården och lyssnade på kvällsandakten på P1 på högsta volym varje kväll. Gick de ner till stranden var det sedesamma baddräkter som gällde.
Mamman i familjen var värst. Jag satt i en solstol och löst korsord på vår tomt. Utan bh så klart. Familjen gick förbi. Pappa slet snabbt tag i barnet så de slapp se mina ruskiga bröstvårtor medan mamman tog ett kliv in på gången och ställde sig och glo ilsket på mig. Först glodde jag tillbaka men sen återgick jag till korsordet medan hon stod kvar där och blängde som en folkilsken ko.
När det var dags att gå till stranden slog min förutnämnda uppfostran till. Jag tog på mig BH:n när jag gick över vägen, jag var tvungen att passera deras hus innan jag kom till stranden och de hade ingen insynsskyddande häck. Väl på stranden åkte den av igen. Jag var i stort sett ensam med att ha bh på den stranden. Omvänd procedur på återvägen.
Veckan efter hyrde fyra tjejer ungefär i min ålder eller strax över samma stuga och de gick minsann tvärs över vägen utan bh.
Så jag följde John och gjorde likadant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar