-Plan B sprack! -Tack vare plan A!

En kund i morse...en som ringde och frågade när vi har öppet...nu kommer det en bil...nej han körde förbi

Sista terminen på gymnasiet innan jag visste om jag kom in på Chalmers eller inte så funderade jag på en Plan B. 
-Gå hemma och "herrgårdsfrökna" ett helt år. Nja det har vi nog inte lust med.
Jag och två av mina kompisar funderade på att starta gårdsbutik.
Vi hade fått höra att en jordgubbsodling i närheten var på väg att bli ledig.  "-Jordgubbar till självplock är ju enkelt": Vi satte en massa sticklingar av vinbärsbuskar. "Koka vinbärsgelé är ju ingen konst". Vi kontaktade "Butiken på landet" för att få veta mer. Butiken på landet är en franchisekedja med snygga kläder.
Vi räknade och kalkylerade och kom fram till att "det skulle nog gå".
Så en dag kom intagningsbeskedet i brevlådan. Mina kompisar kom också in på sina utbildningar så Plan B föll som ett korthus.
Jordgubbsodlingen gick till Munkebo och Butiken på landet gick till Kattorp och jag "gick till Chalmers".
Plan B var nog riktigt bra men hade jag trivts med att stå och vänta på kunder som kanske droppade in då och då?
Hade vi tre unga orkat dra runt lasset och hålla sams om det var motigt?
På något sätt känns det som jag vann och kom undan med blotta förskräckelsen.
Det som känns rätt är att alltid ha en "Plan B".