onsdag 27 november 2013

-En vebränd med brön!

Kärring-grill är ett ganska träffande uttryck
Vi hade fått solarium i vår lilla stad.
Det var samtidigt som jag gick på högstadiet.
Som alla vet har man många håltimmar på högstadiet.

Den här dagen hade vi håltimmar från 10.10-14.55. Rätt mycket tid att slå ihjäl på en liten ort. Några tjejer skulle gå och testa det nya solariet efter skolmaten.
Mot bättre vetande följde jag med.
De andra fick 20 minuters polletter men till mig sa föreståndaren;
-Med din hudtyp ska du nog helst prova med 10 minuter första gången.
-Tror ni det bet på Kajsa Kavat?
-Nej nej nej - 20 minuter ska jag ha sa jag kaxigt.
Det blev lite bråttom att klä sig efteråt och rusa tillbaka till skolan så jag såg inte så noga hur jag såg ut utan drog raskt på jeans och tshirt.
-Känns lite varmt i skinnet sa jag till de andra
-Ja jo lite svarade de. Hum ganska mycket tänkte jag.
När jag kom hem hoppade jag in i duschen och när jag kom ut fick jag se hur jag såg ut, vi har en helfigurspegel i badrummet.
Fler än jag som ser likheten med solariet?
-Som en kokt kräfta!
Den natten blev inte rolig. Det kliade och hettade nå´t vansinnigt. Dagen efter fick jag gå till skolsyster som skickade mig till Apoteket och köpa zinksalva och E-vitamin. Sen fick jag klä av mig naken och hon smorde in mig så jag var alldeles vit. Det fick jag fortsätta med i två veckor hemma.
Solarier påminner alldeles för mycket om korvgrillarna i korvkioskerna och inte blev det roligare av att min ohängde bror tjoade så fort han såg mig;
-Här kommer en vebränd med brön!
Fotnot; Vebränd=Vidbränd på västgötska, Brön=bröst på stockholmska

torsdag 21 november 2013

Rätt kvinna på fel plats

Gick en vinter i hockeyskola i Jönköping men det blev för bökigt att pendla Hjo-Jönköping så jag slutade
men hockeyintresset finns kvar. Hockey på tv och jag stänger av mobilen och allt annat som kan störa.
-Hej Emha jag har en biljett över till ishockeymatchen Frölunda-HV71 ikväll vill du följa med?
-Ja gärna, tack! 
När vi stod i kön för att komma in blev jag plötsligen väldigt nöjd med att min HV71-halsduk, tshirt och jacka var kvar hemma hos mamma och pappa i Hjo.
Kompisen var naturligtvis inbiten Frölundafans. Så vi hamnade mitt i indianbyn på läktaren. Vart jag såg var det rödklätt.
När sen Brett Sterling 12.25 i första perioden gjorde första målet för HV71 och vi tog ledningen var min första impuls att resa mig i min fulla längd sträcka armarna i luften och vråla JAAAAAAA!
Under hundradelen av en sekund återfick jag fattningen och nöjde mig med att mycket tyst viska; -Nej men så trevligt.
När det stod klart att Frölunda vunnit med 5-3 och hela indianbyn hoppade jublade och kramades var det bara att ta på sig "bästa fånflinet" och försöka se ut som om det här var det roligaste som hänt.
Slutsats; Ishockey ser man bäst på tv - i alla fall i Göteborg,

tisdag 19 november 2013

-Fy så fördomsfull du är!

-Sniff, sniff! -Matade hon grisarna innan hon kom hit till festen?
Knappast, corps de logiet ligger 150 meter från djurstallarna och vi har inte ens svin.
-Allt hänger på hur man presenterar sig.
Är fortfarande i den åldern då man förr eller senare frågar vad mina föräldrar gör.
"Alla" i omgivningen är ju studenter och har inga egna yrken än.

Svarar man "fel" blir man betraktad som ett konstigt djur.
Att mamma är företagsjurist är okey, att pappa är agronom går också någorlunda bra. Men säger jag att "farsan är bonde" då hjälper det inte att gården finns med på Västergötlands topp-100 i storlek. Det händer till och med att vissa börjar sniffa efter gödsellukt i mina kläder.
Säger jag däremot att "pappa är VD för att livsmedels-producerande företag med 12 årsanställda och 4-6 säsongsarbetare" då blir folk nästan lite imponerade.
-Allt är Astrid Lindgrens fel.
Allt för få idag vet vad ett lantbruk är. Bilden av mig de får på näthinnan är "Anna och Britta i Bullerbyn och hur de ligger på knä och rensar rovor eller Emils lillasyster Ida. Sen kan jag i och för sig se vissa likheter mellan Emil och mellanbrorsan nuvarande kaptenen vid försvarsstaben när han var liten. Tror dock att hyss inte kräver en bondgård för att bli utförda.
Livsmedelsproduktion idag kräver sjukhushygien. Ska man gå in i djurstallarna får man byta om till skyddskläder. Inte för att skydda sig utan för att skydda djuren från smitta. När man går ut får man byta igen. Mellan djurstallarna och mjölkrummet finns ingen annan förbindelse än rören från mjölkmaskinen.
Mjölken du dricker har inte varit i kontakt med någon människa från kon till din mun.
Jag kan vara hemma i veckor utan att komma närmre jordbruksdelen av företaget än 150 meter.
-Hur många villaägare bor inte närmre ett jordbruk än 150 meter i Västergötland, Halland och Skåne?

torsdag 14 november 2013

-Skôen secket acklaskav i öra!

-Se dig själv i spegeln innan du ger dig på andra!
-Môe sa en höra;
-För mycket muskler! -Putröv!

-Suvvernt vell en ente höra se.
-Då sa en ble ärjer!

-Mulliga mansgrisar och deras hejaklackar ska man bara blockera och strunta i.
-Det är väldigt lätt för vissa att vräka ur sig vad som helst i sociala medier i skydd av någon slags anonymitet.
De verkar inte ha kommit längre än småskolan i sin mentala utveckling. När någon som ville tyka sprang runt och ropade; Haha du kan inte ta mig! Haha du kan inte ta mig! Haha du kan inte ta mig!
På gymnasiet i Skövde hade vi en som föreläste i aulan om hur man skyddar sig på nätet.
Det viktigaste råden han hade var;
-Ta bort som vän de som du inte tycker håller en ton som du upplever som trevlig. Vad andra tycker och upplever spelar ingen roll det är bara vad du tycker som räknas. -Den som ger sig på någon på nätet är oftast väldigt rädd för att själv bli avslöjad eller påhoppad. Därför slår de blint först innan någon annan hinner slå dem.
Ju mer man använder sociala media så inser man hur rätt han hade.
Ingen har rätt att göra narr av dig eller någon annan.
Ingen har rätt att begära att du ska göra saker som du inte vill.
Alla har rätt att må bra av att t.ex använda Facebook, twitter eller Instagram.
Alla har skyldighet att uppföra sig som folk även där.
-Det ska vara skii att leva - inte skit att leva.

måndag 11 november 2013

-Jonathan Livingston Seagul
I presume?

 -Jonathan Livingston Seagul I presume?
-I belive we have mutch in common.
I can´t see why I should
live only one life when I can have two
.
Författaren Richard Bach berättar om Jonathan Livingston Seagull. En till synes alldeles vanlig mås. Men sken kan som bekant bedra. Jonathan Livingston Seagull var allt annat än en vanlig mås. 
Han ville mer än bara fånga fisk dagarna i ända. Han ville fullända konsten att flyga. Han lärde sig allt om flygning. Han ville tänja gränserna för sitt liv. Hans artfränder förstod honom inte. I deras enkla sinnen fanns bara "fånga fisk". De började se på honom som en underlig figur vilket ledde till att han drog sig undan inskränkthet och allmän trångsynthet.
Mer och mer fulländade han sina kunskaper. En dag var han riktigt nöjd med sig själv. Han kände tillfredsställelsen av att ha utmanat sig själv. Kände den inre styrka man får av att förvåna sig själv med sina handlingar.
Jonathan Livingstone Seagull är som alla djur förnuftiga;
"Tro inte vad dina ögon säger dig. Allt de visar är begränsningen. Se med alla sinnen. Ta reda på vad du redan vet och du kommer att se sättet att flyga. "
eller mitt favoritcitat;
"Du är fri att vara sig själv, ditt sanna jag, här och nu, och ingenting kan stå i vägen". "
Lyssna till Niel Diamonds vackra sång Jonathan Livingstone Seagull.


torsdag 31 oktober 2013

Wicca är ni?

Kula, kula på bordet där! Avslöja för mig vad som förborgat är.
När jag var i mellersta tonåren, 14-15 år, hyrde det en frimicklarfamilj ett hus i närheten ett helt år. De flyttade runt på det viset och missionerade sina irrläror.
Lagom till skolan började flyttade de till ett nytt ställe så barnen fick gå i skola och när skolan var slut i juni flyttade de till nästa ställe.
-De var inte direkt trevliga utan snokiga och påstridiga. I tid och otid dök de upp och tjatade om sina virriga idéer. Vi flickor, jag och mina fyra närmat boende kompisar, ansåg de var "förtappade och försvurna till djävulen" därför att vi målade oss och klädde oss som tjejer gör i den åldern.
Med en irländsk mormor och morfar så blev vi med tiden fullproppade av keltisk mytologi. Den nordiska mytologin kunde vi redan.
Ungefär så här års flög "den leda" i oss. Vi skulle fira Samhain, uttalas "Sow' en" till Halloween.
På Irland firar man Samhain som en skördefest och nyår. Natten mellan den 31 oktober och 1 november är inte bara den natt som man står närmast i kontakt med de döda och med makterna utan också början på vinterhalvåret.
Vi drog ihop en stor rishög på ett fält intill sjön. Av en händelse så att den syntes mycket väl från frimicklarnas hus. Vi sydde vida vita druidkåpor att dra över kläderna av gamla lakan.
Strax före elva på kvällen den 31:e gick vi iförda våra kåpor med stallyktor i händerna på ett led ner till rishögen och tände den.
Vi ställde våra stallyktor i en vid cirkel så de bildade ett pentagram framför elden.
Sen gick vi sakta runt elden och pentagrammet i en åtta medan vi mumlade en gaelisk sång mormor lärt oss:
Bronntanas spéir dom ach an dóigh a bhfuil tú,
A leanbh nua aois ó réalta i bhfad i gcéin.
Mothaíonn sé chomh maith ach a bheith
Mar sin, gar do ghrá. Tá tú bronntanas spéir ar dom.

Tá tú chomh milis agus íon ach an dóigh a bhfuil tú.
Jewel lómhar Mama. Réalta ag ardú Daidí na.
Níl an oiread sin i saol chun tú a fheiceáil.
Agus an méid sin a bheith. Tá tú bronntanas spéir dom.

La la la la la la, la la la la la,
La la la la la la la, la la la la la la,
Níl an oiread sin i saol chun tú a fheiceáil,
Agus an méid sin a bheith. Tá tú bronntanas spéir ar dom.

Efter ett tag kom de vuxna ner till oss med varm glögg och pepparkakor. Elden brann i timmar så det hann med bred marginal bli 1:a november innan vi alla kunde gå hemåt.

Första skoldagen efter Samhain gick vi till busshållplatsen som vanligt. Frimicklarungarna kom också men de stod långt ifrån oss. Alla hade de ett stort krucifix runt halsen.
Men vi slapp dem. De visade sig aldrig på våra gårdar mer och dagen efter skolavslutningen flyttade de.
 

onsdag 30 oktober 2013

-Tror du jag vinner Apmel?

En bildberättelse i serieform med pratbubblor är det meningen att man ska göra.
De tillåtna mer än sexistiska poserna ger det här resultatet.
PS- För tydlighetens skull; Jag har inget emot manliga medlemmar i RFSL
-De ingår bara inte i min "kosthållning"
Läste på Apmels blog om Exposeur - Tell Me A Story Contest!.
Första pris är 15000 Lindendollar. Inte helt fel. Pengar är alltid användbara.
Skuttade dit i ett huj. Tog Info och de gratisposerna som man skulle använda. Ja man måste använda just de poser som låg i lådan och inga andra. Skuttade vidare till en sandbox där jag kunde öppna lådan med poserna.
Det låg fyra herr och fyra damposer i lådan. Testade damposerna och då tog det eld i det röda håret.
Kvinnorna ska posera som trånande Barbiedockor efter en naturligtvis gudomlig karl.
Morr spott fräs!
-Exposeur - gör ett besök i vår tid. Vi skriver 2013 i almanackan nu inte 1953!
Länk till Apmels blogg och inlägget