Norge är otrevligt mot mig!

När det gäller att segla.
Kraschade först och som ordentlig flicka så skulle jag hämta min båt som låg och guppade i Vikhavet.
Hoppade i den och seglade den mot hamnen i Flatviken. Vad händer? Jo segeljollen leker ubåt!

Småskaligt jordbruk i fönstret

Mitt "växthus" är så klart aningen mindre men lite kul att det finns något i jordbruksväg som ser seriöst ut.
Det mesta jag har sett i Second Life har varit mer av nostalgitypen. Eller fullständigt orationellt och föga avkastande.

Kunde inte hålla mig längre. Var och köpte ett miniväxthus att ha i fönstret med en akvariebelysning med dagsljuslysrör.
Nu har jag satt smörgåskrasse, fast inte i bomull det funkar inte såjord på ett lågt fat funkar bättre, citronmeliss och gräslök.
Lite senare ska jag sätta några olika krukväxter till fönstren. De man köper är ofta både dyra och dåliga.
Hemma på gården odlar vi 475 hektar, resten 175 ha är skog och betesmark, då känns tre blomkrukor verkligen småskaligt även om principen är densamma. Redskapen blir lite mer beskedliga och billigare. Allt jag behövde var en gammal matsked med spetsig bakända och en sax. 

-Jag har hittat våren!!!

En underbar syn för en bonnunge - ett hav av penséer i full blom tillsammans med doften av vårjord

Okey då det var i London och i Second Life men ändå.
Det känns skönt efter så många timmar i traktorn bakom snöplogen hemma hos föräldrarna.  Visst det fyllde på den något magra studentplånboken bra men lukten av fuktig jord, grönt gräs och alla vackra vårblommor är trots allt bättre. Mycket bättre.
Är tillbaka i Mölndal nu. Var på "upptaktsmöte" eller vad man ska kalla det på skolan i måndags bara för att få veta att jag inget har där att göra förrän nästa måndag.
Ska använda en del tid att slösa bort lite av snöpengarna. Man måste får känna sig rik och belöna sig med något extra annars känns slitet bara tungt.
-God forts alla mina vänner!
London-Regents Park

Återupplivar barndomsminnen!

Bor man vid ett större vatten, Vättern, hamnar man förr eller senare i en båt. I Second Life finns mycket och isfritt vatten.

I mångas ögon är jag kanske bara ett barn än, bara tjugo år. Barndomsminnena ligger kanske inte så långt bort men är ändå kul att ha.
I nio årsåldern gick jag med i Hjo Segelsällskap och lärde mig segla optimist. I elvaårsåldern var benen för långa så jag och en tjej till började segla 420 (tvåmansjolle) istället.
Till slut blev vi så bra att vi fick representera klubben i DM. Första DM:et gick i Lidköping. Vi fick en bra start, tyckte vi. Kom snabbt iväg och ledde på första benet. Bakom oss fanns seglare från Westgötarna Lidköping, från Mariestad SK, från Vänersborg SS och från GKSS i Göteborg. Precis när vi skulle runda första bojen kom en från GKSS och klämde sig förbi. Helt enligt reglerna. Mitt på andra benet kom alla de andra förbi. Utom Lidköpingsbåten. Den lyckades vi hålla bakom oss hela vägen och kom bara näst sist. Efteråt frågade vi de andra när de börjat träningen för året. -Vi började på sportlovet sa GKSS:arna. Vi bara suckade i mitten av maj hade vi sjösatt första gången. Vätterns is hade varit långvarig det året medan de från västkusten och Vänern knappt hade haft is alls.
Seglandet rann snart ut i sanden och andra intressen tog över. Dömd av naturen att komma sist var inte kul i längden.
Men här i Second Life gäller inte samma naturens lagar. Man kanske skulle träna lite extra. Skulle sitta fint att få spöa en GKSS:are i Second Life i varje fall. Har sett det finns flera stycken i SL :)

En hälsning från landet

Jobbigt att julhandla i London är väl en sak men i Hjo?

Förra julen flög jag och två kompisar över till London för att julhandla. Flög billigt med Ryan Air och bodde på engelsk tredjeklass hotell. Vilket antagligen blivit stängt omedelbart av en svensk djurskyddsinspektör om vi haft djur där.
Att London är bra mycket större än Hjo det är självklart och att även Jönköping och Göteborg är små städer jämfört med London det är ju också självklart. Men att London skulle vara så plågsamt för fötter rygg och armar det hade jag nog inte tänkt mig. Folk överallt som knuffades och trängdes. Vi bar och vi bar och vi bar. Halva hotellrummet var fullt av påsar.
Väl på flygplatsen hem fick vi klart för oss vad Ryan Airs tillägg går ut på. Våra extra påsar gick på nära nog en tusenlapp i tillägg att få med hem.
Var inne till Hjo i första livet i morse för att köpa "det sista". Hjo är inte stort men det var nästan lika jobbigt som i London för affärerna är mindre men ändå fulla i folk så trängseln är densamma skillnaden är att man slipper gå en mil.

-Så bra du kom redan Emha!

Tur det är moderna grejor varmt och skönt i hytten och plogen och kedjorna är lätta att få dit med rätt redskap.
Det är ju trots allt rätt kul att braka igenom snödrivorna så de flyger all världens väg.

-Då kan väl du ta och sätta snöblad och kedjor på den lille traktorn imorgon?
-Vi har inte hunnit med vägarna ner mot  och runt sjön.
-Precis. -Inkallad i "snösvängen"!
Det där med att stå i den skön värmen i köket och snatta av pepparkaksdegen. Det har Emha blivit för stor för, det är brorsbarnens avdelning.
Och jag som ändå gjorde som Pippi tog ett Krumelurpiller och sa; -Jag vill inte bliva stur!