Paret Annorlunda

Passade på att visa Martin en vidunderligt vacker plats.

Inte bara för att några av våra miniatyrer till kompisar avundsjukt kallar oss "familjen Långben".
Jag är 183 centimeter över havet och Martin är 192 centimeter.
Nej för att vara i Second Life går vi "fel håll".
Det vanligaste har det sagts mig är att man träffas i Second Life.
Trivs ihop där och sedan träffas i första livet och blir ett par även där om det vill sig väl.
Men vi gjorde tvärtom.
Jag började min SL-bana redan när jag hyrde ett sunkigt rum i Uddevalla och tågpendlade i timmar till och från Göteborg varje dag.
Det var först i våras som jag fångade Martin i första livet.
Han behövde en "respektive" för ett societetsbröllop i verkliga livet och kan ni tänka er jag anmälde mig som frivillig.
Först ett par månader senare fyllde Martin år och jag tänkte ge honom något annorlunda.
Tänkte och tänkte innan jag bestämde mig för att ge honom en avatar i Second Life.
Han blev minst sagt överraskad men tyckte det var en rolig present.
Vi har varit ute, eller är man inne och dansar i Second Life, på flera danser.
Passar fint när det är slut på månad och pengar innan nästa studielån kommer.
Ska vi gå ut i Göteborg ryker vi lätt på närmre en tusenlapp utan något fylleslag.

Litet bo med täppa till...

Ett hus vid havet. Där den vildvuxna tomten fortsätter i en härlig sandstrand

Ibland hittar man verkliga smultronställen. Både i första och andra livet.
Platser som riktigt ropar på en. -Emha, kom hit, kom hit -här vill du bo.
NorderNey i Second Life är en sådan plats.
Det har dessutom undertiteln -Det finns alltid ett hopp!
Lägg därtill att det spelas vacker lugn och avkopplande pianomusik lågmält i bakgrunden.

Det här huset ligger ensamt på en halvö med strand på ena sidan och båtbrygga på den andra

På promenadavstånd finns en bygdegård med danskvällar och möjlighet att bara umgås med grannarna

På kvällspromenaden går man förbi ett litet jordbruk där veten lyser gul och grann.
Några ridhästar och ett par får betar i hagarna.

Efter promenaden slår vi oss ner bredvid brasan och kopplar av med ett korsord

-Ja du Martin kan du se till att pinna på med studierna så du kan börja tjäna massor med pengar!
-Jag verkar redan ha satt sprätt på dina första 5-6 miljoner.
-Ja, ja i jämställdhetens namn då får jag väl dra mitt strå till stacken men jag har ett år kvar att plugga när du är klar.

-Predikanterna väcker Brynhilde i mig!

Första runan var Manaz - som står för jaget individen eller mänskligheten. Din attityd mot andra och deras attityder till dig. Vänner och fiender, social ordning. Intelligens, förtänksamhet, skapa, skicklighet, förmåga. Gudomlig struktur, intelligens, medvetenhet. Räkna med att få någon form av stöd eller samarbete nu.
Vi är några stycken som ogillar attacken på Charlie Hebdo så helt fel har inte runan

I den lilla staden jag växte upp i fanns en överreligiös dam.
Inget fel i det om hon nöjt sig med det och låtit oss andra leva våra liv på vårt sätt.

Rödhårig precis som jag.
Brynhilde är en av nio valkyrior

Mötte vi "flickor", vi gick på högstadiet då, henne på stan så kunde man vara säker på att hon kommenterade vårt sätt att gå, stå klä oss. Hade vi dessutom målat oss så ringde hon hem.
Vilket hon inte hade något för.
-Ja måste tala om att Emha har målat sig, både ögonen och på munnen! vräkte hon ur sig till morsan.
-Det gjorde hon innan hon gick hemifrån, visst är hon duktig på att sminka sig lagom. sa morsan.
Enda effekten det hade på oss var att vi tog på oss kortare kjolar, djupare urringning och ännu rödare läppstift.
Vi skaffade dessutom solhjulshalsband och Torshammarörhängen. Att de symbolerna var
knyckta av andra svarta krafter hade vi ingen aning om då. De passade perfekt in i vår Harry Potter värld.
I pottersk anda la vi tarotkort och magiska runor och hade seanser. Det finns inte så mycket roa sig med i en småstad på landet.
Samma tonårstrots vaknar varje gång som någon religiös fanatiker försöker påtvinga mig och andra sin trosuppfattning.
Då vaknar hedningen i mig.
Hela min kropp reagerar emot religiöst förtryck och försök att påtvinga andra sin tro och sina seder.
För varje våldsdåd i guds namn blir jag mer och mer stärkt i min uppfattning att religioner skapar mer elände än de gör gott.
-Leva och låta leva räcker bra som "religion" för mig

Nous sommes Charlie

Ett femtiotal från många nationer hade samlats för en stilla kontemplation över de dramatiska händelserna i Paris

Såg på Facebook att det delades ut tröjor till stöd för Charlie Hebdo och emot det vettlösa mördandet.
Fick efter många om och men tag i en tröja.
Sökte på Paris i destinationsguiden och mycket riktigt det fanns.
När jag landade vid Triumfbågen kom jag mitt i en spontan manifestation emot våldet och för Charlie Hebdo och yttrandefriheten.
Får väl se om min lilla blogg blir ett fruktansvärt hot mot virrhjärnorna.

God Jul

En riktigt God Jul och ett riktigt Gott Nytt år

tillönskar vi alla våra vänner.

Utmärkt Art Decor

Som gjort för en Martini, De enkla linjerna är en lisa för själen
Voyage au bout de la nuit-Resa till nattens ände,
är en självbiografisk roman från 1932 av franske författaren Louis-Ferdinand Céline

Ett av mina stora intressen utanför kemi är 1900-tals konst och design.
Från Art Deco och framåt. Jugend anser jag bara är för mycket av det mesta.
Art Deco och senare Funkis fram till den lätta skandinaviska designen anser jag vara arkitekturens och designens Formel 1.
Funktion och djärvhet i färg och form kom äntligen i första rummet före tunga dystra mahognymöbler.
Jag hade nog lika gärna kunnat bli konsthistoriker men löneläget och arbetsmarknaden ser helt annorlunda ut.
Konsthistoriker är typiskt yrke "man kan spara in på" medan kemiingenjör är ett bristyrke som blir mer och mer nödvändig på fler och fler företag om de ska kunna leva upp till nuvarande och kommande miljö och berättigade konsumentkrav på ofarliga produkter.
Second Life, dit jag hittat, har översvämmats av American Colonial Style. Mörkt, tungt och dystert.
Att då råka på en soffgrupp med tillbehör i Art Deco Harlem Renaissance från mitten slutet av 20-talet känns befriande.
Harlemrenässansen, är en benämning på den period av blomstrande kulturell aktivitet som inföll i New York-stadsdelen Harlem mellan världskrigen, det vill säga från tidigt 1920-tal till tidigt 1930-tal. Rörelsens förgrundsgestalter var diktare, författare, intellektuella och musiker som Duke Ellington, Billie Holiday och Josephine Baker lade här grunden till sina internationella karriärer. Harlemrenässansen kännetecknades av en tro på att konst skulle kunna ha en effekt på sociala missförhållanden. Rörelsen var inflytelserik på den pågående afrikansk-amerikanska medborgarrättskampen och bidrog till en stärkt självkänsla och identitet hos svarta i USA.

-Muuusig utställning!

Inte två lika. Det finns ingen gjutform för kor, de ser alla olika ut

Honkön utan kläder är vi vana att se på konstutställningar.
Men kanske inte just de här honorna.
Den Kubanske konstnären Dorian D. Agüero ställer ut kor.
Tavlor av kor. Ganska så ovanligt att kon är huvudmotivet och inte bara en detalj i verket.
Få har klart för sig hur uttrycksfulla kor är och att de har lika många utseenden som vi människor.
Ta mjölkebilen till utställningen
Läs mer om Dorian här, på spanska,