-Skôen secket acklaskav i öra!

-Se dig själv i spegeln innan du ger dig på andra!

-Môe sa en höra;
-För mycket muskler! -Putröv!
-Suvvernt vell en ente höra se.
-Då sa en ble ärjer!
-Mulliga mansgrisar och deras hejaklackar ska man bara blockera och strunta i.
-Det är väldigt lätt för vissa att vräka ur sig vad som helst i sociala medier i skydd av någon slags anonymitet.
De verkar inte ha kommit längre än småskolan i sin mentala utveckling. När någon som ville tyka sprang runt och ropade; Haha du kan inte ta mig! Haha du kan inte ta mig! Haha du kan inte ta mig!
På gymnasiet i Skövde hade vi en som föreläste i aulan om hur man skyddar sig på nätet.

Det viktigaste råden han hade var;
-Ta bort som vän de som du inte tycker håller en ton som du upplever som trevlig. Vad andra tycker och upplever spelar ingen roll det är bara vad du tycker som räknas. -Den som ger sig på någon på nätet är oftast väldigt rädd för att själv bli avslöjad eller påhoppad. Därför slår de blint först innan någon annan hinner slå dem.

Ju mer man använder sociala media så inser man hur rätt han hade.
Ingen har rätt att göra narr av dig eller någon annan.
Ingen har rätt att begära att du ska göra saker som du inte vill.
Alla har rätt att må bra av att t.ex använda Facebook, twitter eller Instagram.
Alla har skyldighet att uppföra sig som folk även där.
-Det ska vara skii att leva - inte skit att leva.

-Jonathan Livingston Seagul I presume?

 -Jonathan Livingston Seagul I presume?
-I belive we have mutch in common. I can´t see why I should
live only one life when I can have two.

Författaren Richard Bach berättar om Jonathan Livingston Seagull. En till synes alldeles vanlig mås. Men sken kan som bekant bedra. Jonathan Livingston Seagull var allt annat än en vanlig mås. 
Han ville mer än bara fånga fisk dagarna i ända. Han ville fullända konsten att flyga. Han lärde sig allt om flygning. Han ville tänja gränserna för sitt liv. Hans artfränder förstod honom inte. I deras enkla sinnen fanns bara "fånga fisk". De började se på honom som en underlig figur vilket ledde till att han drog sig undan inskränkthet och allmän trångsynthet.
Mer och mer fulländade han sina kunskaper. En dag var han riktigt nöjd med sig själv. Han kände tillfredsställelsen av att ha utmanat sig själv. Kände den inre styrka man får av att förvåna sig själv med sina handlingar.
Jonathan Livingstone Seagull är som alla djur förnuftiga;

"Tro inte vad dina ögon säger dig. Allt de visar är begränsningen. Se med alla sinnen. Ta reda på vad du redan vet och du kommer att se på sättet att flyga. "

eller mitt favoritcitat;

"Du är fri att vara sig själv, ditt sanna jag, här och nu, och ingenting kan stå i vägen". "

Lyssna till Niel Diamonds vackra sång Jonathan Livingstone Seagull.

Wicca är ni?

Kula, kula på bordet där! Avslöja för mig vad som förborgat är.

När jag var i mellersta tonåren, 14-15 år, hyrde det en frimicklarfamilj ett hus i närheten ett helt år. De flyttade runt på det viset och missionerade sina irrläror.
Lagom till skolan började flyttade de till ett nytt ställe så barnen fick gå i skola och när skolan var slut i juni flyttade de till nästa ställe.
-De var inte direkt trevliga utan snokiga och påstridiga. I tid och otid dök de upp och tjatade om sina virriga idéer. Vi flickor, jag och mina fyra närmat boende kompisar, ansåg de var "förtappade och försvurna till djävulen" därför att vi målade oss och klädde oss som tjejer gör i den åldern.
Med en irländsk mormor och morfar så blev vi med tiden fullproppade av keltisk mytologi. Den nordiska mytologin kunde vi redan.
Ungefär så här års flög "den leda" i oss. Vi skulle fira Samhain, uttalas "Sow' en" till Halloween.
På Irland firar man Samhain som en skördefest och nyår. Natten mellan den 31 oktober och 1 november är inte bara den natt som man står närmast i kontakt med de döda och med makterna utan också början på vinterhalvåret.
Vi drog ihop en stor rishög på ett fält intill sjön. Av en händelse så att den syntes mycket väl från frimicklarnas hus. Vi sydde vida vita druidkåpor att dra över kläderna av gamla lakan.
Strax före elva på kvällen den 31:e gick vi iförda våra kåpor med stallyktor i händerna på ett led ner till rishögen och tände den.
Vi ställde våra stallyktor i en vid cirkel så de bildade ett pentagram framför elden.
Sen gick vi sakta runt elden och pentagrammet i en åtta medan vi mumlade en gaelisk sång mormor lärt oss:

Bronntanas spéir dom ach an dóigh a bhfuil tú,
A leanbh nua aois ó réalta i bhfad i gcéin.
Mothaíonn sé chomh maith ach a bheith
Mar sin, gar do ghrá. Tá tú bronntanas spéir ar dom.

Tá tú chomh milis agus íon ach an dóigh a bhfuil tú.
Jewel lómhar Mama. Réalta ag ardú Daidí na.
Níl an oiread sin i saol chun tú a fheiceáil.
Agus an méid sin a bheith. Tá tú bronntanas spéir dom.

La la la la la la, la la la la la,
La la la la la la la, la la la la la la,
Níl an oiread sin i saol chun tú a fheiceáil,
Agus an méid sin a bheith. Tá tú bronntanas spéir ar dom.

Efter ett tag kom de vuxna ner till oss med varm glögg och pepparkakor. Elden brann i timmar så det hann med bred marginal bli 1:a november innan vi alla kunde gå hemåt.
Första skoldagen efter Samhain gick vi till busshållplatsen som vanligt. Frimicklarungarna kom också men de stod långt ifrån oss. Alla hade de ett stort krucifix runt halsen.
Men vi slapp dem. De visade sig aldrig på våra gårdar mer och dagen efter skolavslutningen flyttade de.
 

-Tror du jag vinner Apmel?

En bildberättelse i serieform med pratbubblor är det meningen att man ska göra.
De tillåtna mer än sexistiska poserna ger det här resultatet.
PS- För tydlighetens skull; Jag har inget emot manliga medlemmar i RFSL
-De ingår bara inte i min "kosthållning"

Läste på Apmels blog om Exposeur - Tell Me A Story Contest!.
Första pris är 15000 Lindendollar. Inte helt fel. Pengar är alltid användbara.
Skuttade dit i ett huj. Tog Info och de gratisposerna som man skulle använda. Ja man måste använda just de poser som låg i lådan och inga andra. Skuttade vidare till en sandbox där jag kunde öppna lådan med poserna.
Det låg fyra herr och fyra damposer i lådan. Testade damposerna och då tog det eld i det röda håret.
Kvinnorna ska posera som trånande Barbiedockor efter en naturligtvis gudomlig karl.
Morr spott fräs!
-Exposeur - gör ett besök i vår tid. Vi skriver 2013 i almanackan nu inte 1953!
Länk till Apmels blogg och inlägget

Vad har an t-Samhain och Yadkin gemensamt?

Kraften i den sista neken och den sist använda skäran anses extra stark och samlar du den i din kropp blir även du stark

an t-Samhain är gaeliska för November.
Men också den sista skördefesten. Firas ungefär samtidigt som Halloween
Jag sitter här och mediterar över sista skörden 2013. Den är också första sådden 2014. Fröna från den här skörden sår jag nästa år och en fin skörd växer upp till nästa an t-Samhain.
Livet går vidare. Det som gjorts på Yadkin inspirerar andra till nya krafttag.
Det är ingen idé att sörja det som flytt utan se det som varit som början på något nytt.

Världen är allt bra liten Titta vem jag hittade på Burn2

Det spelar ingen roll om det är första livet eller andra livet. Det spelar ingen roll hur långt bort man åker. Man träffar alltid någon hemifrån.
Min danspartners hår kan väl ändå inget ta fel på.

Bränt barn skyr inte elden

Burn2 blir bara roligare och roligare. Nu träffar jag svenskar där med.
Kul att vara galen ibland. Finns så många andra dagar att vara seriös på