-(H)jorden till Emha - kom in!

Länge leve antikvariaten!

Råkade titta in på ett antikvariat i Haga förra helgen.
Hittade Carl Larssons böcker Ett hem och Spadarvet för 80 :-. I rätt upplaga med de rätta färgerna. Det finns en tryckning där färgerna blivit alldeles för kalla. Car Larssons använde en varm färgskala.
Spadarvet har underrubriken -Mitt lilla lantbruk.
Studerade bilderna länge och kände hur jag saknade lukten av fuktig vårjord.
Du kan ta tjejen från landet men aldrig landet från tjejen.
Igår när jag var och veckohandla råkade jag få se en blomsteraffär intill mataffären.
Det blev visst ett litet besök där. Kom ut med en påse såjord, en påse permakulit att toppa jorden med så den inte torkar ut så fort och ett antal fröpåsar. Ett litet tillsatslysrör över fönsterbrädan har jag redan.
I helgen ska jag så pelargon, flitiga lisa och tomat.
Smörgåskrasse också men det ska vi prova på permakuliten. Hushållspapper och bomull funkar inte, de har för hög sugförmåga numera och torkar ut för fort.
Även om jag valt ett stadsliv så finns det inom mig -spadarvet.

På våren när det blir ljusare får jag en liten släng av hemlängtan. Våren är så påtaglig på landet.
Lukten av våt jord, kalvar och lamm som föds. Små förskrämda blad som sticker upp näsan.
Har inte tid att åka hem nu så jag fick ta en sväng till SL-landet istället.

-Ni bara stänger och stänger!

Bakkonst och bildkonst. Amerikaner äter jämt så det borde dra folk.

Den ena verksamheten efter den andra stänger i Second Life.
Eller bara försvinner.
I morse kom ett meddelande i destinationsguiden:

Atelier Kreslo`s Farewell Bake Sale
Atleier Kreslo slår igen dörrarna 13 februari. För att göra sista rundan mer speciell är de värd för en farewell bake sale. För detta tillfälle har vi anlitat 15 talangfulla konditorer för att skapa oförglömliga bakverk åt er medan ni njuter av Whiskey Mondays tavlor.

Skuttade naturligtvis dit. Konst är ett av mina stora intressen och Whiskey Monday är väldigt bra.
Jag blev inte besviken. Både konsten och stället uppfyllde alla förväntningar och krav man kan ställa.
Bara en sak kändes fel.

Här sitter jag fint men inte så länge till

Det var tomt på folk.
Tänkte hoppa vidare till Pixel Bean Coffe House, där mer av Whiskey Mondays bilder ställs ut.
Pixel Bean var bara borta! -Inget giltig adress var beskedet jag fick.
Inte utan att man börjar undra hur det står till med Second Life.
-Är det den inneboende dynamiken som gör att simar försvinner och nya kommer till?
-Eller väntar alla på Second Life 2.0 som lär komma 2016 och struntar i Second Life 1.0?
Vad jag upplever som allra mest förundrande är att flera va de platserna som slagit igen hör man talas om först när de meddelar att de ska stänga eller ha slutrea.
-Har Second Life ett marknadsföringsproblem?
Det kan finnas många svar på vad som sker med vårt Second Life.
Klart är att vi måste prata om saken och föra fram problemet så ofta vi kan om inte Second Life ska tyna bort inför våra ögon.
Flygande tefat till Atelier Kreslo

Paret Annorlunda

Passade på att visa Martin en vidunderligt vacker plats.

Inte bara för att några av våra miniatyrer till kompisar avundsjukt kallar oss "familjen Långben".
Jag är 183 centimeter över havet och Martin är 192 centimeter.
Nej för att vara i Second Life går vi "fel håll".
Det vanligaste har det sagts mig är att man träffas i Second Life.
Trivs ihop där och sedan träffas i första livet och blir ett par även där om det vill sig väl.
Men vi gjorde tvärtom.
Jag började min SL-bana redan när jag hyrde ett sunkigt rum i Uddevalla och tågpendlade i timmar till och från Göteborg varje dag.
Det var först i våras som jag fångade Martin i första livet.
Han behövde en "respektive" för ett societetsbröllop i verkliga livet och kan ni tänka er jag anmälde mig som frivillig.
Först ett par månader senare fyllde Martin år och jag tänkte ge honom något annorlunda.
Tänkte och tänkte innan jag bestämde mig för att ge honom en avatar i Second Life.
Han blev minst sagt överraskad men tyckte det var en rolig present.
Vi har varit ute, eller är man inne och dansar i Second Life, på flera danser.
Passar fint när det är slut på månad och pengar innan nästa studielån kommer.
Ska vi gå ut i Göteborg ryker vi lätt på närmre en tusenlapp utan något fylleslag.

Litet bo med täppa till...

Ett hus vid havet. Där den vildvuxna tomten fortsätter i en härlig sandstrand

Ibland hittar man verkliga smultronställen. Både i första och andra livet.
Platser som riktigt ropar på en. -Emha, kom hit, kom hit -här vill du bo.
NorderNey i Second Life är en sådan plats.
Det har dessutom undertiteln -Det finns alltid ett hopp!
Lägg därtill att det spelas vacker lugn och avkopplande pianomusik lågmält i bakgrunden.

Det här huset ligger ensamt på en halvö med strand på ena sidan och båtbrygga på den andra

På promenadavstånd finns en bygdegård med danskvällar och möjlighet att bara umgås med grannarna

På kvällspromenaden går man förbi ett litet jordbruk där veten lyser gul och grann.
Några ridhästar och ett par får betar i hagarna.

Efter promenaden slår vi oss ner bredvid brasan och kopplar av med ett korsord

-Ja du Martin kan du se till att pinna på med studierna så du kan börja tjäna massor med pengar!
-Jag verkar redan ha satt sprätt på dina första 5-6 miljoner.
-Ja, ja i jämställdhetens namn då får jag väl dra mitt strå till stacken men jag har ett år kvar att plugga när du är klar.

-Predikanterna väcker Brynhilde i mig!

Första runan var Manaz - som står för jaget individen eller mänskligheten. Din attityd mot andra och deras attityder till dig. Vänner och fiender, social ordning. Intelligens, förtänksamhet, skapa, skicklighet, förmåga. Gudomlig struktur, intelligens, medvetenhet. Räkna med att få någon form av stöd eller samarbete nu.
Vi är några stycken som ogillar attacken på Charlie Hebdo så helt fel har inte runan

I den lilla staden jag växte upp i fanns en överreligiös dam.
Inget fel i det om hon nöjt sig med det och låtit oss andra leva våra liv på vårt sätt.

Rödhårig precis som jag.
Brynhilde är en av nio valkyrior

Mötte vi "flickor", vi gick på högstadiet då, henne på stan så kunde man vara säker på att hon kommenterade vårt sätt att gå, stå klä oss. Hade vi dessutom målat oss så ringde hon hem.
Vilket hon inte hade något för.
-Ja måste tala om att Emha har målat sig, både ögonen och på munnen! vräkte hon ur sig till morsan.
-Det gjorde hon innan hon gick hemifrån, visst är hon duktig på att sminka sig lagom. sa morsan.
Enda effekten det hade på oss var att vi tog på oss kortare kjolar, djupare urringning och ännu rödare läppstift.
Vi skaffade dessutom solhjulshalsband och Torshammarörhängen. Att de symbolerna var
knyckta av andra svarta krafter hade vi ingen aning om då. De passade perfekt in i vår Harry Potter värld.
I pottersk anda la vi tarotkort och magiska runor och hade seanser. Det finns inte så mycket roa sig med i en småstad på landet.
Samma tonårstrots vaknar varje gång som någon religiös fanatiker försöker påtvinga mig och andra sin trosuppfattning.
Då vaknar hedningen i mig.
Hela min kropp reagerar emot religiöst förtryck och försök att påtvinga andra sin tro och sina seder.
För varje våldsdåd i guds namn blir jag mer och mer stärkt i min uppfattning att religioner skapar mer elände än de gör gott.
-Leva och låta leva räcker bra som "religion" för mig

Nous sommes Charlie

Ett femtiotal från många nationer hade samlats för en stilla kontemplation över de dramatiska händelserna i Paris

Såg på Facebook att det delades ut tröjor till stöd för Charlie Hebdo och emot det vettlösa mördandet.
Fick efter många om och men tag i en tröja.
Sökte på Paris i destinationsguiden och mycket riktigt det fanns.
När jag landade vid Triumfbågen kom jag mitt i en spontan manifestation emot våldet och för Charlie Hebdo och yttrandefriheten.
Får väl se om min lilla blogg blir ett fruktansvärt hot mot virrhjärnorna.